One Love, One Heart

Vaknade 07:30 av ett wake-up-call från receptionen utvilad som aldrig förr. Gjorde oss iordning och gick ner till restaurangen för att äta frukost, pannkakor med chokladsås. Mums. Sen gick vi till receptionen för att samlas och checka ut. Jag hade gjort upp med Khaled att jag skulle lämna paketen i receptionen och så skulle han komma dit och hämta dem senare, men receptionisten var ganska otrevlig och sa att dom inte hade plats för det, så jag fick så fint ta med med mig paketen. Resan gick nu mot Citadellet Salah Al-Din som är en stor alabaster Moské, där även Mohammed Ali är begravd. Inne i Moskén satt vi i en ring och lyssnade på den islamska religionen. Mitt upp i allt hörde jag världens duns bakom mig och när jag vände mig om satt där en 2 år gammal flicka och bad. Hon var så söt. Efteråt åkte vi vidare mot det koptiska Kairo. Där gick vi runt en stund och var inne i bl.a en judisk synagoga och en koptiskkristen kyrka. Det var riktigt trevligt att se den delen av kairo, välbevarad och fortfarande använd. När hade gått därifrån och stod o väntade på bussen som hade hamnat i en poliskontroll kom ett gäng 15st muslimska flickor 14 år gamla och fick syn på mig. Dom plockade upp sina kameror och började fota.. Folket som vi var med bara stod o skrattade. Det här är andra gången det händer mig, och varje gång kallar dom mig för Madonna. Haha ja jag bjuder väl på den då. När bussen anlänt åkte vi mot nilen för att äta en god lunch. Efter det bar det iväg mot den stora marknaden Khan el khalil Bazar som aldrig haft stängt på flera hundratals år. Guiderna sa att man skulle vara försiktig så att man inte kom bort, för så stor var den och efter att ha gått där ett tag var jag övertygad. Jisses!. Tillslut hittade vi guiderna o släppte dom sedan inte ur sikte. När vi alla sedan samlats på ett kafé bar det iväg hemmåt mot Hurghada. Denna delen vill jag helst glömma, för den var så fruktansvärt jobbig. Hade jag fått hade jag gärna stannat i Kairo för livet. Jag fullkomligt älskar den staden. Så på bussen bröt jag ihop, satt under min tröja och grät hejdlöst. När skulle jag få komma tillbaka? När skulle jag få träffa mina vänner igen? Allt bara snurrade och gjorde mig helt matt. Dock lugnade det ner sig efter en timma ungefär. Resten av resan satt vi och pratade med våra helt underbara guider så tiden bara sprang iväg. När vi kom hem till Regina sprang vi över vägen till McDonald´s och köpte med oss käk, tillbaka till hotellet åt och somnade sedan som två stockar.