Egypten Dag 14
Då va det bara att stiga upp 01:30 för att fixa taxi o ta sig bort till busstationen i El Dahar.
Vi lyckades ta oss dit o stod sedan o väntade ett tag på att hoppa på bussen.
När vi väl kom på bussen kl 03:00 vart det som en otrolig lättnad. Nu var vi äntligen på väg!
Passade på att skicka ett mess till Khaled mitt i natten ifall att man skulle glömma det o att det sedan skulle vara försent.
Efter ca 5 timmar anlände vi till busstationen i Kairo.
Vi frågade en som jobbade där hur vi nu skulle ta oss till pyramiderna, och han pekade på en buss som tidigare sagt pyramids men sen åkt. Så vi sprang efter den o hoppade på.
Bussen var väl inte i det renaste eller helaste skick, men det gick. Tror vi satt på den i nästan 1 timma innan vi var vid slutstationen, vilket kanske inte var jätte nära pyramiderna men ändå nära. Där träffade vi en lärare från en skola i närheten som följde med oss till en slags guide som skulle hjälpa oss upp till mästerverken.
Jo det verkade väl ok, men när han sa att vi skulle rida upp själva på häst eller kamel vart det inte roligt längre. Jag vägrade! Så han skulle förbereda en häst o vagn, o det tyckte inte Helen om, men hon offrade sig i alla fall.
När hästen o vagnen kom kollade jag bara på det o tänkte. Är detta ett skämt. Vagnen såg ut att ramla isär vilken sekund som helst o hästen ska vi inte prata om. Stackars.
Resan upp var ingen jätte hit. Över gupp o trånga gator med trafik, hästar till höger o vänster, o inte som att det skulle vara nog. Han skulle ut på stora vägen o åka. O tror ni inte att stackars hästen snubblar mitt i vägen o skrämmer livet på både mig o Helen.
När vi väl kommit upp till pyramiderna sa jag att han kunde åka. Jag ville inte ha ngt mer med den jäkla hästen eller vagnen att göra mer. Så där var vi. Jag och Helen ensamma bland sand, människor o pyramider.
Vi spatserade o fotograferade där ett bra tag. Så fascinerade att se alla dessa maffiga underverk. Ja jag förstår ju att Egypterna är stolta över sitt kulturarv. Men att stå vid sfinxen var nog det mäktigaste tyckte jag. Så många stora historiska människor som stått o beundrat henne.
Cleopatra, Ceasar och otaliga faraoner och VI, Martina och Helen från lilla Kungsbacka. Otroligt!
Efter att ha blivit jagade av hästar över allt och sprungit för sitt liv minst sagt, blivit kallad för souvenir, kort tagning hit o dit så bestämde vi oss för att ta oss till busstationen o köpa en biljett hem. Khaled hade inte hört av sig än, men klockan var väl inte mer än 11:30.
Vi satte oss i en taxi o det skulle ta oss 1 timma att ta oss bort till El Gouhna busstation med all trafik i Kairo. O mitt upp i allt fick vi mess av Khaled som kommit hem. Han ringde oss o vi bestämde att han skulle komma o hämta oss på busstationen med sin bil.
Efter en krock o två timmar kom han.
Åkte efter det o åt en bit mat. Pasta Bolognese. Smakade inte jätte gott, men det va trevligt att sitta där o tjöta.
Sen bar det iväg på en promenad som sedan ledde till ett fik. Blev inte så långvarigt.
Sista stället va en gata där Khaled träffar sina kompisar på kvällen o givetvis var där några kompisar till honom som hängde. När kvällen gick mot sitt slut körde Khaled oss till busstation. Bussen hem skulle gå kl 21:00. Han satt där med oss ett tag tills han kompis messade honom o han var tvungen att åka trots att han inte ville. Men innan han åkte sa han till killarna på stationen att se till att vi kom på bussen o sa till oss att vi skulle messa när vi satt på bussen o när vi kommit hem så att han visste att vi var oskadda. Söt! Märktes att han inte ville att vi skulle åka.
Efter några timmar på bussen började den krångla. Tror busschauffören körde 30 km/timma. Så när vi väl kom hem till Hurghada var kl 05:00. Det hade alltså tagit oss 8 timmar från Kairo-Hurghada på en jävligt obekväm buss. Kan säga att man var rätt glad att få lägga sig i sängen o sova nån timma.
Khaled Står i kön för att ordna så vi kommer med bussen =)
