One Love, One Heart

Då var man äntligen nere i det underbara landet Egypten. Resan gick faktiskt fortare än vad jag hade trott. Kanske berodde det på alla fina egyptiska killar på planet!? När vi väl hade anlänt till hotellet bytte vi kläder och rusade genast iväg till vårt älskade Del Mar och åt himelsk mat. Som man längtat i 1,5 år. Efter maten var det dags för en tripp på stan. Allting va sig likt och folket likaså. Frierier och komplimanger vart man än gick. En del kände även igen oss. När vi gått våran sväng gick vi tillbaka till hotellet och satte oss i baren och drack några goa drinkar. Fick även sällskap av en ganska så jobbig ryss. Efter några drinkar och öl var det dags att gå tillbaka till rummet för skönhetssömnens skull.

Nu känner jag att jag bara måste få ur mig detta.. Jag håller på att spricka.
Det var längesedan jag kände mig så här depp senast, men jag är fruktansvärt ledsen.
Jag ger o ger, försöker boosta alla andra men får fan aldrig något tillbaka. Liksom mina vänner får höra hur bra dom är, att dom gör rätt, att dom är fina på alla sätt, att jag alltid finns där oavsett vad, så behöver jag med göra det. Jag behöver höra att folk tycker om mig för den jag är, att jag är oersättlig, att dom blir glada av att jag alltid är possitiv och försöker lyfta upp dem..
 Men nä, det är fan jävligt sällan och jag är trött på det.. Känner mig så liten och tom. Aldrig får man ett tack eller detsamma..
Usch jag är så lipig just nu, men med all rätt.

Varför ska jag aldrig få känna mig önskvärd så som alla runt mig?

Är det för mycket begärt?

Det bästa med att åka till Egypten...
Att se Hany komma längs stranden med en Stella, sätta sig på huk framför mig, säga Good morning Sweden, ge mig ölen och sedan gå till Helén och terrorisera lite...

Jisses! Jag kan inte tro att det är sant. Martina och Helén ska tillbaka till Egypten. Wieee..
Som jag har längtat till att få komma tillbaka till det underbara landet och denna gången ska vi göra det rätt!
Förra gången blev det rejält strul med våran Kairo resa och vi fick ta oss upp själva på en svettig lokalbuss som tog 5 timmar, men det slutade med en ganska lyckad dag i Kairo på något sätt.
Så nu så åker vi 27:e November - 4:e December till Hurghada. Vi ska medans vi är där passa på att åka till Mahmya igen (en helt underbar kritvit sandstrand) och ligga där hela dagen, steka och snorkla och kanske har vi tur så vi får se delfiner denna gången. Sen så blir det en 2 dagars resa Till Kairo. Ska kolla moskéer, pyramiderna, Kairo museét och känna pulsen i den underbara storstaden... Can´t wait!

Tror jag ska ta ner resväskan och börja packa. Det är ju bara 84 dagar kvar haha.


Kärlek...
Att det ska vara så otroligt svårt när man tycker om någon.
Alla ultimatum, att båda har ett förflutet, acceptans gentemot den andra. Acceptans handlar om att välja att både se och stå ut med verkligheten, hur plågsam den än kan vara utan att undvika, fly, försvränga eller döma den.
Alla har ett förflutet som inte alltid passar den andra partens tänkar och känslor. Hur blir man fri från tankar om det? Har man råd att slänga bort något som kan bli bra för att man inte kan acceptera? Ställs frågan till mig, så blir det ett starkt NEJ. Jag har inte råd att göra det. Jag måste ge det en chans, putta undan allt som gör mig illa till mods, som får mig att tvivla. Tycker man om någon måste man ha acceptans om vad den andra vill och tycker, samtidigt som man måste få det tillbaka.

Life´s a bitch!
Love ya all...

                                                                             

We are the world, we are the children, we are the ones who make a brighter day so let's start giving

Det var så MJ såg på världen och oss människor. Han hade ett otroligt stort hjärta för allt levande på jorden och hans mål i livet var att göra en förändring. Det lyckades han med!

Michael Jackson har betytt oerhört mycket för mig under min uppväxt. Hans musik är en gåva till oss efterlevande och vi måste ta vara på budskapen han lämnat i sina texter. Vi måste värna om varandra, aldrig ta något förgivet, se oss alla som lika mycket värda, lära oss att le när sorgen kommer, öppna våra hjärtan och lyssna, ta vara på familjen, att vi alla har ett val, och det viktigaste av allt. om vi vill ha en värld där människor lever i fred, accepterar varandra, hjälper varandra osv. så måste vi börja med oss själva. Det är först då vi kan göra en skillnad. Det krävs inte mycket av en själv! 

Eyes are blind. We need to look with our heart because what´s most important is inviseble.


Igår på Michael Jacksons Memorial Concert sas det mycket som berörde mig. Så många fina tal som grep tag om ens hjärta och fick en att tänka ordentligt. Om bara Michael hade fått höra allt detta, kanske denna stora förlusten av en stor legend och ikon aldrig hade hänt. Men som Marlon sa: gud har en större plan för honom! Michael har gjort sin del i att få en bättre värld här på jorden och nu är det upp till oss. Vi flesta har inte den möjligheten att hjälpa i den utsträckning som Michael gjorde, men vi kan på andra sätt göra något. Det kan vara så enkelt som att le mot människan du möter på stan. Tänk på det!


Michael har fått stå ut med mycket under sitt liv och hur mycket lidande kan en man ta? Tar det aldrig slut förens den dag man dör? Brodern Marlons tal var helt enastående: Äntligen får du ro.
Kongresskvinnan  Sheila Lee Jackson: så vitt jag vet så är en man enligt lag oskyldig tills motsattsen bevisats.
Helt rätt! Vilka är vi att dömma en människa? Vi borde granska och dömma oss själva istället...
Michael var inte egendomlig, det var allt han fick gå igenom som var egendomligt!



**In Our Darkest Hour, In My Deepest Despair, Will You Still Care? Will You Be There? In My Trials And My Tribulations, Through Our Doubts And Frustrations, In My Violence, In My Turbulence, Through My Fear And My Confessions, In My Anguish And My Pain, Through My Joy And My Sorrow, In The Promise Of Another Tomorrow, I'll Never Let You Part, For You're Always In My Heart.**


Michael kommer aldrig bli glömd. Han lever kvar i sin musik och i våra hjärtan.
Han har fått mig att inse att vi har alldeles för kort tid på jorden och nu ska jag ta tag i mig själv . Se mig i spegeln, förändra det jag kan och ge andra av min glädje och kärlek.

Ge aldrig upp!
Let´s make a brighter day just you and me...